Glädje och stress

Glädje dödar stressen och stressen dödar glädjen. De två är oförenliga tänkte jag i morse när jag kokade vatten till min frukost. Solen sken, jag hade nybakt bröd (inte hembakat men ändå) och kaffet ☕️ var på gång. Morgonrusningen var över och jag kände bara glädje. Det här är fantastiskt hur det funkar, tänkte jag. När jag känner glädje så försvinner alla känslor av att jag måste, borde en massa saker, oron för hur det ska bli försvinner också, för tankarna som tittar framåt lugnar sig. Riktigt nöjd bara av att se solen skina och att brödet var färskt - det är inte jättestora saker och varav hälften (solen) kan jag inte påverka ett dugg. 

Det kräver inte jättemycket för att vi ska känna glädje egentligen. Knepet är att tillåta sig att känna in stunderna som finns hela tiden. Att bli uppmärksam, så när det finns en öppning för glädje så gäller det att ta den. Smack, glädjen där är du, jag ser dig, jag känner dig! Inte planera hur den ska se ut när den ska komma och sånt som vårt huvud håller på med. Och ännu värre, ”jag har inte tid”. Den frasen är en riktig glädjedödare och dessutom helt felaktig. Jo det finns tid, hela tiden faktiskt. För annars ger vi bort våra liv till stressen, till håglösheten, oron eller någon av de negativa känslor som tar över när vi inte uppskattar det liv vi har.

Så  det är ett val, tänkte jag medan jag bredde min smörgås. För jag behöver ju välja glädje före stress - eftersom de inte kan samexistera. Och då är det extremt viktigt att välja rätt. Det är lite som att ta ett paraply när det regnar. Vi väljer ju inte att bli blöta, vi väljer att inte bli blöta. För blöta blir vi om vi inte väljer aktivt. Att välja glädje är att ta ett paraply och undvika att dränkas i den stress som möter oss dagligen. ☔️

🦋 Vad väljer du? Det är inte ett val utan flera om och om igen! Flera gånger per dag kanske beroende på hur ditt liv ser ut. Det kanske känns omöjligt, till och med är lite provocerande, att i ett hektiskt och ansvarsfullt liv kunna känna glädje, vem har tid liksom? Det är den dynamiken som gör det väldigt spännande att vara människa 😊.