Tänk om det är själen som ropar när du inte kan andas

Tänker du att du ska få lugn och ro när du bockat av hela att-göra- listan? 

Jag med. Jag tänker det varje gång det hopar sig med grejer som ska fixas. Planen blir alltid att arbeta mer och snabbare, mer effektivt. Just effektivt är ett farligt ord.

Ett ord som ofta hyllas, men har du någonsin funderat över om du verkligen vill leva ett effektivt liv? Tänk dig en gravsten där det står: "Han/Hon levde effektivt". Känns det lockande? Nej! Effektivitet är för maskiner, inte för människor. Vi behöver ibland göra saker mer effektivt, men det betyder inte att vi ska behandla oss själva som maskiner som ständigt ska optimeras 🤖.

Det är när det tankesättet glider över till oss som människor det börjar bli problematiskt - det blir så lätt att vi börjar behandla oss själva som den som ska effektiviseras också. Och så börjar delar av oss gå sönder: axeln gör ont, huvudet värker, magen krånglar och något hårt hindrar andningen från att flöda fritt. Kan orsaken vara en hård säng? Dålig kost?

🛎️ Kroppen är komplicerad, det är sällan enbart en sak som orsakar våra krämpor, och många gånger är det vi märker av bara symptomet. Ont i axeln kan komma från fötterna såväl som sängen och hundra andra orsaker. När vi har svårt att andas behöver det inte vara fel fysiskt, som vi alla vet som känt av stress-smockans effekt. Själens behov, vem pratar om det? Tänk om det är själen som ropar när vi inte kan andas?  

Vi är komplexa varelser och vi måste sluta behandla oss själva som något som bara ska prestera och leverera. 

Om det här blir ett mönster vi lever efter dag ut och dag in, riskerar vi att tappa bort hela vår storhet som människa på vägen. 

🌟 Så jag har en fråga till dig: Vad skulle hända om du lyssnade mer på dig själv, och mindre på kraven på prestation och effektivitet? Kanske är det dags att släppa taget om görandet och istället ge plats åt närvaro, vila och själens röst. 

Och att ta hand om hela dig, inte bara valda delar 💞